Gå till innehåll

Att vara försiktig och aktsam är ett beteende som skyddar oss människor från faror. Om rädslan blir oproportionerlig och ansträngningarna för att undvika den hindrar det liv man vill leva, kan det vara fråga om specifik fobi. Med specifik fobi avses oproportionerlig och irrationell rädsla för någonting, ett objekt eller en situation.

Specifik fobi yttrar sig som stark situationsbunden ångest och vilja att undvika företeelsen, vilket blir till ett hinder i livet. Specifika fobier är ofta förknippade med till exempel höga höjder, trånga utrymmen, öppna ytor, mörker, vissa djur, att se blod eller att flyga.

Specifika fobier är relativt vanliga ångestsyndrom. De flesta människor med specifik fobi är rädda för fler än en företeelse.

Orsaker till specifika fobier

Den som drabbats av specifik fobi förstår i regel att rädslan de känner är irrationell, men kan ändå inte kontrollera den. Specifika fobier anknyter ofta till ett möjligt men ytterst osannolikt hot: att flyga eller åka hiss är teoretiskt sett förknippade med risker, men att undvika dessa på grund av fobin försvårar livet orimligt mycket.

Det finns flera möjliga orsaker till fobier. Grunden läggs ofta under uppväxtåldern och även biologiska faktorer kan spela en roll. En uppskakande händelse i barndomen kan så fröet till en specifik fobi vuxen ålder. Man har upptäckt att fobier går i arv i vissa släkter, men tillsvidare saknas säkra rön om i vilken utsträckning dessa är genetiskt betingade eller beror på fostran och miljöfaktorer.

Behandling av specifika fobier

Att undvika det som utlöser rädslan kan lindra symtomen på kort sikt, men förstärker i det långa loppet fobin som kan utvecklas till ett hider i livet. Man kan själv minska på fobin genom att frivilligt och medvetet utsätta sig för det som man är rädd för och genom att lära sig teknker att slappna av och bemöta sin ångest.

Det är skäl att söka hjälp om fobin begränsar livet och försämrar livskvalitén. Fobier behandlas främst med hjälp av beteendeterapi, med metoder som baserar sig på exponering, det vill säga genom att kontrollerat utsättas för den fruktade företeelsen. Exponeringsterapi har gett goda resultat, och de flesta som lider av specifika fobier kan botas helt eller delvis. Terapin går ut på att personen under professionell handledning successivt lär sig att uthärda den fruktade företeelsen. Detta sker genom framkalla sinnebilder av det man är rädd för, med datorsimulerad virtuell verklighet eller genom övningar i det verkliga livet.

Faktagranskare: Kristian Wahlbeck, docent i psykiatri