Psykisk hälsa i livets olika skeden
Välbefinnande och psykisk hälsa är något som måste omhuldas under hela livet. Tyngdpunkterna i omsorgen om det egna välbefinnandet förändras med livsskedena, men under hela livet behövs det val i vardagen som främjar sinnets välbefinnande.
Till livsvandringen hör naturliga förändringsskeden. Då ett skede slutar förflyttar vi oss till ett nytt livsskede. Man talar om utvecklingskriser, vilka hjälper sinnet att göra sig av med tidigare attityder och förväntningar och stöder övergången till ett nytt livsskede.
Alla utvecklingsskeden i livsvandringen har uppgifter som för livet framåt. Kännetecknande för livskriser är att de oftast kan förutses, och man kan förbereda sig för dem.
En människas utveckling regleras av individens inre växtkraft och interaktionen med den sociala miljön. Denna tanke betonar omgivningens och samhällets förväntningar på individens uppgifter och roller, med både glädjeämnen och utmaningar, i olika åldrar.
Varje ålders- och livsskede har alltså sina egna uppgifter. För det mesta går övergången från ett skede till nästa bra. Ibland kan en människa i en utvecklingspunkt tillfälligt förlora känslan av livskontroll, men finner den igen då förändringen framskrider Utvecklingskriser fostrar, och människans personlighet mognar. I samband med kriserna är det möjligt att fatta avgörande beslut om att ändra inriktning på sitt liv.
En del utvecklingskriser förknippas i sig med positiva förändringar i livet. Första barnets födelse är ett exempel på en efterlängtad händelse, och medför stora förändringar. Ett nyfött barn är helt beroende av föräldrarnas vård och reglerar med sina behov föräldrarnas liv. Mamman har hunnit komma i kontakt med barnet redan under graviditeten, men för den andra föräldern blir barnet verkligt först efter förlossningen. Den vardagliga verkligheten kanske inte alls blir sådan som man drömt om. Att anpassa sig till den nya situationen och dess krav tar sin tid och sina resurser.
Utvecklingskriser är det också fråga om då man pratar om trettio-, fyrtio- eller femtioårskriser. Att fylla jämna år får en människa att reflektera över sitt förhållande till livet och vad man åstadkommit.
Som trettioåring funderar en människa över etablerandet av ett eget, självständigt, liv, bildande av familj och byggande av en arbetskarriär. En fyrtioårings reflektioner anknyter ofta till parförhållandet och arbetet. Som femtioåring betonas kraven på förmåga och framgång för många. För andra kan åldrandet å sin sida vara skrämmande.
Att gå i pension är en av de största förändringarna i en vuxen människas liv. Det kan vara en i åratal efterlängtad, glädjande händelse eller det kan ge upphov till frågan om den egna betydelsen och leda till marginalisering, speciellt om den egna identiteten har varit arbetscentrerad.
Insjuknande eller uppsägning gör att pensioneringen ibland sker snabbt. Pensionering innebär en ny frihet och nya möjligheter, men också förlust av arbetsgemenskapen och arbetskamraterna och mindre inkomst. Pensionsavgången kan underlättas av möjligheten att flexibelt välja tidpunkten för att lämna arbetslivet.