Gå till innehåll

Livet består av naturliga förändringsskeden. När ett skede tar slut, börjar ett nytt. Det är vanligt att dessa övergångar kallas för utvecklingskriser. De är en del av den inre utvecklingen – ett sätt att släppa taget om gamla tankesätt och förväntningar, och förbereda sig för det som kommer.

Utvecklingsskeden ger livet riktning. De flesta livskriser kan vi ana i förväg, vilket gör att vi ofta kan förbereda oss mentalt. Den personliga utvecklingen formas både av vår egen inre drivkraft och av samspelet med omvärlden. Samhället, familjen och andra människor påverkar vilka roller vi har, vilka utmaningar vi möter och vad som förväntas av oss i olika åldrar.

Varje livsskede för med sig uppgifter att ta itu med. Ofta går övergångarna mellan skedena smidigt, men ibland kan en person tillfälligt förlora fotfästet eller känslan av kontroll. Med tiden brukar man hitta tillbaka. Utvecklingskriser leder ofta till personlig mognad och kan bli tillfällen för att fatta viktiga beslut om framtiden.

En del utvecklingskriser förknippas i sig med positiva förändringar i livet. Första barnets födelse är ett exempel på en efterlängtad händelse, och medför stora förändringar. Ett nyfött barn är helt beroende av föräldrarnas vård och reglerar med sina behov föräldrarnas liv. Mamman har hunnit komma i kontakt med barnet redan under graviditeten, men för den andra föräldern blir barnet verkligt först efter förlossningen. Den vardagliga verkligheten kanske inte alls blir sådan som man drömt om. Att anpassa sig till den nya situationen och dess krav tar sin tid och sina resurser.

Att reflektera över livet vid jämna år

Det är också vanligt att fundera över sin livssituation när man fyller jämnt. Ibland kallas detta för trettio-, fyrtio- eller femtioårskris. Det är tidpunkter då många reflekterar över livets riktning, relationer och det man uppnått.

  • Vid 30 funderar många på att etablera sig i vuxenlivet, bilda familj och skapa en karriär.
  • Vid 40 kretsar tankarna ofta kring parförhållandet, meningsfullhet i arbetslivet eller behovet av förändring.
  • Vid 50 upplever vissa press på att prestera, medan andra börjar känna oro inför åldrandet.

Psykisk hälsa i senare delen av livet

Att gå i pension är en av de största förändringarna i en vuxen människas liv. För vissa innebär det en efterlängtad frihet, medan andra upplever en tomhet och funderar över sin identitet. Känslan av att inte längre behövas kan skapa sorg, särskilt om jobbet varit en viktig del av självkänslan.

Ibland sker pensioneringen oväntat, till exempel på grund av sjukdom eller uppsägning. Då kan övergången kännas extra utmanande. Samtidigt kan pensioneringen ge plats för nya intressen, långsammare tempo och möjlighet att ägna mer tid åt det som känns meningsfullt.

Att förlora arbetsgemenskapen, ha mindre inkomst eller känna sig ensam kan påverka välmåendet. Det blir därför viktigt att skapa nya rutiner, nätverk och meningsfulla sammanhang efter pensioneringen. Flexibla pensionslösningar, där man själv kan påverka när man lämnar arbetslivet, kan underlätta övergången.