Hur kan jag trösta?
Vilka ord kan jag använda för att trösta någon i kris? Och vill hen ens bli tröstad? Att trösta väcker lätt egna känslor av otillräcklighet: vad kan jag säga utan att göra situationen ännu värre? Hur känner hen det, om jag frågar hen om måendet?
När du vill trösta finns det inte alltid rätta ord. Den som drabbats av sjukdom eller förlust kan vara i ett sådant tillstånd att oavsett vad du säger, så känner hen att orden är fel. Hen vill bara att saker och ting ska vara som de var förut.
Det som är viktigare än ord är att du ger den andra personen utrymme och att du själv erbjuder närvaro och finns till hands. Om du som tröstare är i ett sådant sådant tillstånd att du själv måste stöttas och bäras, är du inte en stödjare.
Du ska inte förringa eller avfärda situationen eller försöka lösa den för snabbt, utan ha tålamod nog att låta den vara vad den är. Som tröstare ska du inte bearbeta din egen ångest genom att förneka situationen.
Du kan inte ta bort sorgen för någon annan. Det handlar om stötta och finnas till hands.
Kroppsspråket är också viktigt. Ibland behövs inga ord.
Ditt stöd är ovärderligt
Ibland kan det vara svårt för oss att möta människor som upplever förluster och prövningar. Vi är rädda för att vara till besvär eller för att vi ska närma oss dem på fel sätt eller säga eller göra fel saker. Att trösta kan kännas så svårt att vi undviker att träffa någon som sörjer eller befinner sig i en svår livssituation. Men stödet från andra är ovärderligt i svåra tider! Kontakta, ge av din tid och erbjud gemenskap.
Erbjud ditt stöd till en nära anhörig, vän, medarbetare, släkting eller granne som har insjuknat eller förlorat en nära anhörig. Människor i kris behöver någon som lyssnar på dem och som ger känslan av att inte vara ensam. Ibland kan en människa i kris inte ta emot stöd omedelbart. Fortsätt ändå att erbjuda stöd. Ta kontakt flera gånger, ställ frågor och visa intresse.
Att lyssna är det viktigaste.
Den som själv har upplevt kris och sorg kan i sitt sinne erinra sig vad som hjälpte till med att lindra den egna smärtan. Berätta att du vill lyssna och att du kan hantera också starka känslor.