Interaktion är tränarens viktigaste verktyg
– Träning är alltid interaktion mellan människor, säger Ronkainen, som arbetar som doktorand vid Institutet för elitidrott i Finland (KIHU) och som psykoterapeut på egen mottagning.
Hon betonar att idrottspsykologi är närvarande i varje träningssituation – det är ingen separat del av träningen.
– Varje möte är en möjlighet att påverka idrottarens psykiska välbefinnande och därigenom prestationsförmågan.
Enligt Ronkainen påverkar interaktionen hur kropp och sinne fungerar.
– Tränarens ord, blick och gester avgör hur trygg den unga idrottaren känner sig, hur hen vågar testa nya saker och vara öppen för att lära sig.
Interaktion kan alltså både stärka och försvaga den psykiska hälsan.
– Uppmuntrande och respektfull kommunikation kan stöda idrottarens självbild och självkänsla. Negativ eller nedlåtande kommunikation kan däremot skapa stress och hindra utvecklingen.
Det betyder ändå inte att tränaren inte får ge korrigerande feedback eller sätta gränser.
– Det viktiga är hur feedbacken ges. När samspelet mellan tränare och idrottare bygger på ömsesidigt förtroende finns det utrymme också för rak och tydlig respons.
Psykologisk flexibilitet stärker den mentala hälsan
I sin doktorsavhandling undersökte Ronkainen sambandet mellan psykologisk flexibilitet och idrottares psykiska välbefinnande.
Resultaten visar att träning i psykologisk flexibilitet ökar idrottarnas upplevelse av välbefinnande och minskar stressymptom.
Psykologisk flexibilitet innebär att idrottaren kan identifiera hur tankar, känslor och kroppsliga upplevelser påverkar handlandet – och ändå inte låta sig störas av dem i mentalt eller känslomässigt krävande situationer, till exempel i en tävling.
En psykologiskt flexibel idrottare kan agera i linje med sina egna värderingar och det som är viktigt för hen.
– För både idrottare och tränare är det värdefullt att ha en öppen relation till känslor och tankar. Det avgörande är hur man förhåller sig till exempelvis nervositet eller skam. När störande känslor bara kan noteras och accepteras utan att reagera, blir det lättare att fokusera på själva prestationen.
Idrottaren övar på att vara närvarande i stunden
Psykologisk flexibilitet kan tränas också i vardaglig idrottsträning.
– Det kan handla om att hitta en ”ankringspunkt”, det viktigaste momentet i prestationen som idrottarens uppmärksamhet ska fästas vid.
Det kan vara så enkelt som att ”hålla blicken på bollen”.
– Till en början kan närvaro tränas genom att rikta uppmärksamheten på andningen. När tankarna börjar vandra i väg noterar man det och för tillbaka fokus till andningen.
Sedan kan man öva samma sak i träningen.
– Poängen är att alltid återvända till det överenskomna ankaret. Samtidigt övas acceptans av misstag – man kan låta störande tankar komma och gå utan att reagera.
Psykologisk flexibilitet är alltså ett effektivt sätt att främja mentalt välbefinnande och anpassningsförmåga inför olika utmaningar.
Projektet Kohtaava valmentaja lyfter fram mental hälsa i idrotten
Ronkainen deltar i KIHU:s projekt Kohtaava valmentaja, som uppmuntrar tränare och idrottsföreningar att stärka barns och ungas psykiska hälsa.
Projektet bidrar till diskussion och ökad medvetenhet om hur psykisk hälsa kan främjas inom idrotten och varför det är viktigt.
Samtidigt utvecklas tränarnas psykologiska och pedagogiska kompetens så att vardagen i träningen blir stödjande för det mentala välbefinnandet.
– I en trygg miljö vågar idrottare kasta sig in i nya utmaningar, göra misstag och lära sig av dem – vilket är en avgörande del av utvecklingen.
Projektet har också som mål att sprida MIELI rf:s material Välbefinnande inom idrott för barn och unga (Vibu) till idrottsföreningar i Mellersta Finland.
Huvudmålgruppen är tränare för 10–15-åringar i regionens idrottsföreningar – från frivilliga till professionella tränare.
– Det centrala är att tränaren ger stöd, lär idrottaren att se misstag som en del av lärprocessen och agerar tryggt och konsekvent trots utmaningar.
