Störande beteende i skolan kan minska när eleverna får öva på känslofärdigheter
”Det skulle vara helt tokigt om man inte pratade om känslor i skolan”, säger MIELI rf:s sakkunniga Anne-Mari Kuusimäki.
Kuusimäki betonar att känslor finns med i allt vi gör, också i lärandet och i den vardagliga kommunikationen med andra. Känslor kan också ses som en drivkraft bakom lärandet.
”Känslor är en del av att vara människa, men det är bra att öva på att hantera dem genom att prata om känslor i vardagen. Enkelt uttryckt handlar det om att kunna säga: så här känns det för mig, och det här önskar och behöver jag.”
Kuusimäki har över 20 års erfarenhet som klasslärare och ämneslärare på olika årskurser i grundskolan. Hon har också under många år arbetat som neuropsykiatrisk coach och utbildare.
Trots och koncentrationssvårigheter
Enligt Kuusimäki är bristande färdigheter i känsloreglering en av de faktorer som kan göra skolvardagen särskilt krävande. Det kan till exempel visa sig som trots, aggressivitet, kort tålamod eller svårigheter att hantera misslyckanden.
”Utmaningar med att reglera känslor syns också i samspelet mellan barn och unga. När det är svårt att lösa situationer på ett konstruktivt sätt kan en elev till exempel börja förolämpa eller slå andra.”
”Det är bra att öva på att reglera känslor genom att prata om känslor i vardagen. Enkelt uttryckt handlar det om att kunna säga: så här känns det för mig och det här behöver jag.”
Dessutom utmanas arbetsron i skolan av att elevernas förmåga att rikta och hålla kvar uppmärksamheten har försämrats. Det kan leda till att elever ropar rakt ut, avbryter eller pratar otrevligt med varandra.
Vad beror det på – och vad kan man göra åt det?
Beteendet kan visa att en färdighet saknas
Kuusimäki betonar att det är viktigt att skilja barnets eller den ungas beteende från hens personlighet. I stället för att tala om ett ”utmanande barn” behöver man se att det bakom beteendet ofta finns ett behov som barnet eller den unga kanske inte kan sätta ord på. När förmågan att kontrollera impulser är svag kan känslan ta över och komma till uttryck i handling innan barnet hinner reagera på något annat sätt.
Enligt Kuusimäki är känslor därför budbärare för våra behov.
”Grundläggande behov, som hunger, törst eller behov av vila, är ofta lätta att känna igen. Om det handlar om något mer abstrakt, som behov av trygghet, stöd, tröst eller uppmuntran, är det svårare att sätta ord på.”
Barnet eller den unga kan vara belastad eller ha utvecklingsrelaterade orsaker, neuropsykiatriska symtom eller en svår livssituation som gör det svårare att använda de känslofärdigheter som hen redan har lärt sig.
Då behöver yrkespersonen enligt Kuusimäki ställa några frågor: Vilken färdighet behöver barnet eller den unga stärka? I vilka situationer är det ofta svårt att agera på ett bra sätt? Vilka faktorer som belastar barnet eller den unga går det att påverka?
”Till exempel kan man stärka färdigheter i känsloreglering, samspel, uppmärksamhet och uthållighet. Det är bra att komma ihåg att barn och unga befinner sig på väldigt olika nivåer när det gäller de här färdigheterna.”
Straff lär inte ut nya färdigheter
Kuusimäki vet hur mycket ett barns störande beteende kan utmana både de vuxnas färdigheter och känslor. I en konfliktsituation är det därför viktigt att den vuxna använder sina egna känslofärdigheter och hjälper barnet att reglera sina känslor.
”Ibland är det viktigt att säga så lite som möjligt och i stället förmedla lugn genom kroppsspråk, ansiktsuttryck, taltempo och tonfall.”
Traditionella straff, som kvarsittning, fungerar enligt Kuusimäki sällan eftersom de inte lär barnet nya och bättre sätt att agera. Också i skolan finns naturligtvis regler som eleverna ska lära sig följa för allas bästa. Om en ung person har brutit mot regler eller gjort någon illa behöver situationen redas ut och eventuella konsekvenser hanteras.
”Ett straff kan till och med bryta kontakten med barnet och skapa en skam som personen minns resten av livet. I stället kan man lära barnet färdigheter för att lugna ner sig.”
Steg för steg lär man sig ta ansvar för gemenskapen
Under sin långa karriär har Kuusimäki sett förändringar framför allt i de färdigheter som barn har med sig när de börjar skolan. Redan under de första skolåren syns allt oftare svårigheter med gränser och beteenden där barnen inte lyssnar på de vuxna. Det kan vara svårt för barnen att anpassa sig till skolmiljön, där det finns betydligt färre vuxna än i småbarnspedagogiken.
”Grundläggande behov, som hunger och törst, är ofta lätta att känna igen. Om det handlar om något mer abstrakt, som behov av trygghet, är det svårare att sätta ord på.”
Även om det är viktigt att ta hänsyn till varje individ i skolan, är det också viktigt att lära sig vara en del av en gemenskap och att fungera tillsammans med andra.
”Det är viktigt att öva på att vara en del av en gemenskap och att ta ansvar, eftersom allt inte alltid går som individen själv vill. Man kan lära sig att fråga sig: Hur kan jag vara en del av den här gemenskapen på ett bra sätt?”
Samarbetet mellan hem och skola är viktigt
Kuusimäki har i sin doktorsavhandling undersökt kommunikationen mellan hem och skola via Wilma. Hon betonar att kommunikationen med hemmet framför allt ska vara respektfull och lösningsorienterad.
”Det är bra att fokusera på det man vill stärka genom positiv respons. Det lönar sig också att berätta om små framsteg hemma, till exempel när barnet lyckades behålla lugnet trots att det var svårt.”
När skolan och hemmet samarbetar som jämbördiga parter utan att skuldbelägga någon får barnet bättre möjligheter att lära sig de färdigheter som behövs i livet.
Överlag tycker Kuusimäki att skolan är en utmärkt plats för att öva på att hantera känslor, även om det ibland kan vara frustrerande ur lärarens perspektiv.
”Även om det tar tid från undervisningen att öva på känslofärdigheter, så lönar det sig i längden”, säger Kuusimäki.
Kuusimäkis råd när en elev beter sig störande
När en situation blir svår är det viktigt att visa barnet eller den unga att alla slags känslor kan väckas i utmanande situationer och att känslorna i sig inte är fel. Däremot kan man öva på hur man pratar och beter sig när starka känslor väcks.
Lugna först ner dig själv och andas.
Skapa trygghet genom ett lugnt kroppsspråk, tal och tonfall.
Hjälp den unga till en lugn plats och erbjud till exempel ett glas vatten.
När situationen har lugnat sig något, fråga: Vad hände? Vad tänkte du? Vad behöver jag veta?
Ge den unga tid och utrymme att berätta om sin upplevelse och sina känslor.
Bekräfta den ungas känslor: ”Det är förståeligt att du reagerade så …” ”Jag såg att du blev arg.”
Kom överens om eventuella konsekvenser om den unga har gjort någon illa eller haft sönder något. Det kan handla om att reda ut situationen, be om ursäkt eller ersätta det som gått sönder.
Avsluta med att komma överens om hur ni ska göra nästa gång en liknande situation uppstår. Låt den unga själv berätta vad som skulle kunna hjälpa.
Bekanta dig med våra nya bildkort
