Gå till innehåll

Den psykiska ohälsan, den belastade vården och framför allt unga människors illabefinnande hade redan före coronakrisen uppmärksammats, då de psykiatriska tillstånden beräknades kosta Finland cirka 11 miljarder euro per år. Klimatkrisen och krisen i Ukraina har negativa effekter på den psykiska folkhälsan även i Finland. Insatserna för att hindra spridningen av corona har minskat välbefinnandet särskilt bland unga och unga vuxna, men de psykiska hälsoeffekterna av coronapandemin utsträcker sig brett till olika ålders- och yrkesgrupper.

MIELI Psykisk Hälsa Finland rf föreslår tio åtgärder för att främja psykisk hälsa under valperioden 2023–2027. Centralt är att såväl att främja befolkningens psykiska hälsa och välbefinnande och att förebygga psykisk ohälsa som att beta av vårdskulden och förstärka psykvården på basnivå.

1. Säkerställ genomförandet av den nationella strategin för psykisk hälsa

Den nationella strategin för psykisk hälsa 2030 ger ett heltäckande ramverk för att stärka den psykiska folkhälsan. Genomförandet av strategin bör inriktas på eftervården av corona och till att stärka invånarnas resiliens och psykiska kristålighet. Genomförandet av strategin ska kopplas till Barnstrategin 2040, Nationella åldersprogrammet 2030 och till kommande program för ungdomsarbetet och -politiken och program för arbetslivsutveckling.

  • Genomförandet av strategin stöds av ett principbeslut av statsrådet som definierar ansvarsfördelning och handlingsplaner.
  • En brett sammansatt, tväradministrativ styrgrupp inrättas för att stödja genomförandet av strategin.
  • Av strategins fem prioriteringar prioriteras under regeringsperioden barns och ungas psykiska hälsa.
  • Genomförandet av strategin stöds av projektbidrag som under regeringsperioden särskilt ska inriktas på att stärka ungas psykiska hälsa och befolkningens resiliens och psykiska kristålighet. 

2. Inrätta ett tvärsektoriellt program för ungas välbefinnande

Coronakrisen har försvagat ungas och i synnerhet unga vuxnas välbefinnande. Det är dock inte enbart en effekt av coronapandemin. Den psykiska belastningen och kraven på unga människor hade ökat redan före pandemin. Utbildningsreformer, förändringar i arbetslivet och trycket från sociala medier har ökat ungas psykiska belastning. För att stärka ungas välbefinnande krävs omfattande, tväradministrativa åtgärder på olika nivåer i samhället. MIELI rf föreslår ett omfattande program för ungas välbefinnande, som åtminstone innehåller

  • åtgärder för att främja den psykiska hälsan i skolor och högskolor,
  • stöd för ungas välbefinnande i ungdomsarbete och fritidsverksamhet,
  • tillgång till föräldrastöd för både föräldrar till unga och unga föräldrar,
  • utveckling av elev- och studerandevården,
  • åtgärder för att stärka ungas gemenskap och inklusion,
  • hälsofrämjande åtgärder för att få unga att röra på sig mera,
  • arbete mot mobbning,
  • åtgärder för att minska den psykiska belastningen på andra stadiet,
  • åtgärder för att stärka kompetensen i psykisk hälsa hos elever, studerande, värnpliktiga och civiltjänstgörare,
  • åtgärder för att förhindra ungas överskuldsättning,
  • individuellt stöd för övergången till arbetslivet,
  • stödtjänster med låg tröskel och
  • förbättrad psykvård inom primärvården och specialistvården.

3. Stärk den psykiska kriståligheten

Geopolitiska spänningar och krigshot har betydande konsekvenser för den psykiska hälsan. Psykisk kristålighet och resiliens är en del av samhällets övergripande säkerhet. Med gemensamma beredskapsåtgärder stöds befolkningens välbefinnande och psykiska kristålighet vid växande geopolitiska spänningar och krigshot i Europa. Särskild uppmärksamhet ägnas åt hur de rädslor som barn och unga upplever kan hanteras i deras dagliga liv och de tjänster som erbjuds dem.

Miljökrisen har också både direkta och indirekta effekter på den psykiska folkhälsan. Ansvarsfull miljöpolitik är också en god politik för psykisk hälsa. Utöver miljöbeslut behövs även stöd för människors möjligheter att göra val i sin vardag och minska miljökrisens psykiska belastning. Dessutom måste man se till att både barn, unga och vuxna stöds vid den psykiska påfrestning som är förknippad med miljökrisen.

  • Som en del av genomförandet av den nationella strategin för psykisk hälsa och säkerhetsstrategin för samhället genomförs ett åtgärdsprogram för att stärka resiliensen och den psykiska kriståligheten på befolkningsnivå vid samhälls- och miljökriser, i enlighet med prioriteten ”Psykisk hälsa som en resurs” i strategin för psykisk hälsa. Syftet med åtgärdsprogrammet är att:
  • stärka den ömsesidiga tilliten,
  • trygga villkoren för civilsamhällets verksamhet
  • stärka integrationen av invandrare
  • möjliggöra delaktighet och aktivt aktörskap
  • säkra tillgången till lågtröskeltjänster och -stöd
  • Skapa arenor för utbyte av erfarenheter och bearbetning av känslor, för att stödja den psykiska hanteringen av kriser. Skapa kompetens i krishantering för vuxna som arbetar med barn och unga. 

4. Behandling i tid utan köer

I Finland behandlas psykiatriska tillstånd i hög grad inom specialsjukvården och rehabiliteringen. Psykvårdens andel av kommunernas hälso- och sjukvårdsutgifter har minskat, samtidigt som psykiatriska tillstånd står för en allt större del av finländarnas sjukdomsbörda. I och med coronapandemin har den finländska psykvårdsskulden stigit till en rekordnivå.

  • Staten styr välfärdsområdena att stärka mentalvården, särskilt på basnivå. Finansieringen av mentalvårdsarbetet stärks genom statlig styrning.
  • En terapigaranti tas i bruk för att säkerställa att alla vid behov har tillgång till psykoterapi eller annan motsvarande effektiv psykosocial behandling i primärvården inom en månad efter att behovet konstaterats.
  • Behandling av psykisk ohälsa hos unga står till buds i deras egna vardagsmiljöer, bland annat genom en bredare användning av psykoterapeutiska behandlingsmetoder i skolmiljöer.
  • Den psykoterapeutiska kompetensen inom primärvården stärks genom fortbildning av personalen.
  • Psykoterapeututbildningen tillhandahålls som en avgiftsfri specialiseringsutbildning av universiteten.

5. Ökade insatser i arbetslivet för psykisk hälsa

Psykisk ohälsa vanligaste orsaken till utanförskap från arbetslivet – mer än hälften av sjukpensionerna och en tredjedel av FPA-sjukdagarna är relaterade till psykiatriska tillstånd. Dessutom leder psykisk ohälsa till förlängda arbetslöshetsperioder och utdragna studier. Coronakrisen har försvagat särskilt unga arbetstagares välbefinnande. Krisen har också permanent förändrat arbetslivet på ett sätt som kan ha både positiva och negativa effekter på välbefinnande och psykisk hälsa.

När målsättningen är att stärka sysselsättningsgraden och förlänga arbetslivet, och samtidigt beakta eftervården av coronakrisen, krävs det systematiska och målinriktade åtgärder för att främja psykisk hälsa, förebygga psykiska ohälsa och sänka tröskeln att söka behandling.

  • Programmet för psykisk hälsa i arbetslivet fortsätts, och fokuserar i synnerhet på att stärka åtgärder för att främja den psykiska hälsan och på att stärka arbetsgivarnas kompetens inom psykisk hälsa.
  • Bestämmelser om en obligatorisk riktad arbetsplatsutredning av psykosocial belastning, vid misstanke om psykosocial belastning.
  • Tillgång till preventivt psykologiskt stöd med låg tröskel säkerställs genom att även psykologer definieras som yrkesutbildade personer i lagen om företagshälsovård, på samma sätt som arbetsfysioterapeuterna.
  • Den lagstadgade företagshälsovården utvidgas till att omfatta tidig psykoterapeutisk och annan psykosocial behandling
  • Arbetstagarens rätt till arbetsmodifiering när psykisk ohälsa påverkar arbetsförmågan stärks genom att förpliktiga arbetsgivarna
  • Deltagande i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning stärks, bland annat genom att utvidga rätten till partiell sjukdagpenning.

6. Minskad ojämlikhet i psykisk hälsa

Välbefinnandet är ojämnt fördelat. Svårigheter i den psykiska hälsan åtgärdas inte i tid, vilket gör att problemen blir utdragna, komplicerade och överförs från en generation till nästa. Andra problem, som arbetslöshet och låg inkomst. tillkommer ofta vid psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är den viktigaste enskilda faktorn som leder till utslagning i Finland. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt välbefinnandet hos människor i utsatt situation.

För att stoppa polariseringsutvecklingen, ackumuleringen av problem och generationsöverskridande problem

  • stärks föräldrastödet,
  • lärs färdigheter i psykisk hälsa ut i barns och ungas uppväxtmiljöer,
  • förbättras i synnerhet den kostnadsfria mentalvården på basnivå,
  • stärks åtgärderna för att utrota familjefattigdomen i Finland,
  • ges varje ung person möjlighet att delta i fritidsaktiviteter, och
  • skapas en väg till arbetslivet för varje ung person genom att stärkt individuellt stöd och vägledning och genom att skapa incitament för arbetsgivare att anställa unga arbetstagare.

7. Kommunerna får stöd i arbetet för att främja den psykiska folkhälsan

I vårdreformen är det viktigt att ansvaret för den psykisk hälsan inte begränsas till välfärdsområdena och mentalvården. Kommuner har nu och även i framtiden en viktig roll att spela för att stärka den psykiska folkhälsan, till exempel i skolor och småbarnsfostran, stadsplanering och boende, idrott och kultur samt genom att stärka jämlikheten och delaktigheten bland kommuninvånarna.

  • Kommuner uppmuntras fatta beslut som främjar den psykiska hälsan genom att som en del av genomförandet av strategin för psykisk hälsa stöda spridningen och ibruktagandet av metoder som främjar den psykiska hälsan.
  • Välfärdsområdenas och kommunernas HYTE-koefficienter kompletteras med indikatorer för psykisk hälsa.

8. Fortsatt arbete för att förebygga suicid

Suiciddödligheten är fortfarande hög i Finland jämfört med de andra nordiska länderna, trots de senaste decenniernas goda utveckling. Suiciddödligheten bland unga har inte minskat i lika hög grad som i äldre åldersgrupper. Ungas självdestruktivitet tar sig uttryck i suicidförsök och symptom av många olika slag.

  • Det nationella programmet för suicidprevention som initierades under regeringsperioden 2019-2023 fortsätts och intensifieras.
  • Hälso- och sjukvårdens kompetens att identifiera och behandla de som riskerar att begå suicid stärks
  • En bättre samordning av tjänsterna för att säkerställa oavbrutna behandlingsvägar efter suicidförsök
  • Ett nationellt register för suicid och suicidförsök inrättas
  • Olycksutredningen utvidgas till att omfatta suicid.
  • För att ta bort innehåll som är skadligt och ökar suicidriskerna skärps regleringen av sociala medier i EU och internationellt.

9. Inför konsekvensbedömningar för psykisk hälsa

Många samhälleliga beslut har konsekvenser för den psykisk hälsan. De strukturella faktorer som påverkar den psykiska folkhälsan och självmordsdödligheten är kända. Ändå bedöms inte effekterna av olika beslut på den psykiska hälsan systematiskt i förväg, inte ens som en del av konsekvensbedömningen av välbefinnandeeffekter på människor. En anledning till detta är bristen på redskap för konsekvensbedömning av psykiska hälsoeffekter, som olika statliga, provinsiella och kommunala förvaltningar kunde använda för att ta hänsyn till, förutse och utvärdera effekterna av strategier, planer och beslut på psykisk hälsa och ohälsa samt självmord.

  • Redskap för bedömningar av konsekvenser på den psykiska hälsan sprids och stöd erbjuds för ibruktagandet.
  • Som en del av reformen av den sociala tryggheten genomförs en omfattande förhandsbedömning av konsekvenserna för den psykisk hälsan.

10. Trygga civilsamhällets villkor

Upplevelsen av delaktighet är en väsentlig del av välbefinnandet och den psykisk hälsan. Ett levande civilsamhälle är en viktig del av den nordiska demokratin och hela samhällets resiliens. Krisen och osäkerheten orsakad av det ryska angreppet på Ukraina visar vikten av ideella organisationer och deras volontärarbete.

Tredje sektorn inom området psykisk hälsa spelar en stor roll för att främja den psykiska hälsan och förebygga problem. De ideella organisationerna stärker välbefinnandet, idkar påverkansarbete, minskar belastningen på tjänstesystemet, främjar delaktigheten och gemenskapen samt säkerställer förverkligandet av minoriteters och andra utsatta gruppers rättigheter. Till exempel ger det rikstäckande nätverket av kriscentra stöd och hjälp cirka 200 000 gånger per år.

  • Säkerställ de ideella organisationernas ekonomiska förutsättningar och deras autonomi vid reformen av systemet för statsunderstöd och vid genomförandet av vårdreformen
  • Se till att ideella organisationer kan delta i projekt finansierade med statsunderstöd genom att avstå från krav på egen finansieringsandel och genom att förtydliga riktlinjerna för myndigheternas kriterier för och analys av snedvridning av marknaden.
  • Stärk partnerskapet mellan myndigheter och ideella aktörer för att stärka den psykiska kriståligheten och välbefinnandet.