Så påverkar skydds- och riskfaktorer vår psykiska hälsa
De flesta risk- och skyddsfaktorer hänger samman med olika delar av livet. God psykisk hälsa kan stärkas indirekt till exempel genom att förbättra livsmiljön, skolmiljön eller den ekonomiska grundtryggheten och tillgången till tjänster.
Risk- och skyddsfaktorer kan vara interna eller externa
Förutom individuella faktorer påverkas den psykiska hälsan också av gemenskaps- och samhällsstrukturella faktorer.
Interna skyddsfaktorer
- God fysisk hälsa och arvsmassa
- Att ta hand om sitt eget välbefinnande
- Vardagsval som stödjer psykisk hälsa
- Tillräckligt god självkänsla
- Problemlösnings- och konflikthanteringsförmåga
- Emotionella färdigheter och sociala färdigheter
- Förmåga att skapa och upprätthålla relationer
- Vardagsliv och mål i linje med egna värderingar
Externa skyddsfaktorer
- Goda tidiga relationer
- Positiva familjerelationer
- Socialt stöd och upplevelsen av att bli accepterad
- Utbildningsmöjligheter
- Arbete eller annan försörjning
- Stöd från arbetsgemenskapen och närmaste chef
- Att bli hörd och ha möjlighet att påverka
- En trygg livsmiljö
- Samhällets stöd- och hjälpsystem nära och lättillgängliga
Riskfaktorer belastar den psykiska hälsan
Interna riskfaktorer handlar om genetiska risker och sårbarheter eller deras uttryck i form av sjukdom. Externa riskfaktorer beror på faktorer utanför individen, som familj, gemenskap, kultur, livsmiljö eller samhället i stort – eller en kombination av dessa.
Både interna och externa riskfaktorer kan vara kortvariga eller långvariga, men även kortvariga risker, såsom trauman, kan ha långvariga konsekvenser.
Särskilt skadligt är när riskfaktorer staplas på varandra. Exempelvis fattigdom, hemlöshet och våld är riskfaktorer för psykisk hälsa. Det är svårt att ta hand om sin hälsa om man inte har råd med mat. Riskfaktorer för psykisk ohälsa och substansrelaterade problem är ofta gemensamma – genom att påverka dem kan man minska många olika typer av problem.
Interna riskfaktorer
- genetiska risker och sårbarheter
- utvecklingsavvikelser
- sjukdomar
- skador och funktionsnedsättningar
- riskbeteenden som äventyrar välbefinnandet
Externa riskfaktorer
- ekonomiska svårigheter
- hemlöshet
- belastande relationer
- farlig livsmiljö
- bristfälliga levnadsförhållanden
- diskriminering och minoritetsstress
- traumatiska upplevelser, såsom separationer och förluster, våld, övergrepp och mobbning
Det går att stärka motståndskraft och anpassningsförmåga
När det gäller psykisk hälsa är det för snävt att endast fokusera på risker. Ordet risk signalerar något negativt, och att placeras i en ”riskgrupp” kan vara stigmatiserande. Risker är alltid relativa och bara en del av dem realiseras. En del risker går att påverka – andra inte.
Även om en person har riskfaktorer går det att stärka motståndskraften genom att bygga upp självkänsla och tillit till de egna förmågorna med olika metoder och stödformer. Exempelvis kan socialt arbete ordna ett hem för att bryta hemlöshet, och det går att börja studera något nytt oavsett ålder.
Tillgång till många möjligheter är i sig en stark skyddsfaktor. Om en person har flera sätt att klara en svår situation blir resultatet bättre än om alternativen är få.
Effekterna kan sträcka sig över generationer
Effekterna av både risk- och skyddsfaktorer kan sträcka sig över generationer. Detta kallas för övergenerationellt inflytande.
Skyddsfaktorer kan vara en stor resurs: kunskap, färdigheter och omsorg kan föras vidare från generation till generation och skapa ett ”välbefinnandekapital”. Skyddande vanor kan till exempel vara att familjen träffas regelbundet, har en öppen kommunikation, löser konflikter och tar hand om dem som behöver stöd.
Samhälleliga faktorer påverkar också överföringen av utsatthet mellan generationer – till exempel tillgången till psykiska hälso- och socialtjänster, hur familjer får stöd i samhället och hur jämlika möjligheterna är.
Övergenerationella riskfaktorer för psykisk hälsa är exempelvis våld, familjehemligheter och tystnadskultur, substansproblem, traumatiska och obearbetade upplevelser och långvarig utsatthet. Familjens kortvariga kriser betyder inte automatiskt större välfärdsproblem eller marginalisering.