Att byta land är en psykisk process

Ivrig förväntan

Ankomsten till det nya landet är ofta en tid fylld av positiva känslor och framtidshopp. Den främmande kulturen känns inte störande, utan fascinerande. Vanliga känslor i detta skede är iver, lättnad och tacksamhet.

Migrantens förhoppningar och förväntningar är ofta höga och hen har en stark tilltro till förmågan att lära sig det nya språket och hitta ett jobb, till exempel. Hen har också vanligtvis mycket energi och är aktiv i att organisera sina angelägenheter.

Förväntningarna och ambitionerna kan till en del vara orealistiska. Hen kan uppleva att det inte finns några problem alls i det nya landet. Detta kan beror på hen förnekar eller blundar för svårigheterna. Hen söker bekräftelse på att det var rätt att lämna sitt gamla hemland.

Konflikt mellan förhoppningar och det möjliga

Inställningen till det nya landet blir mer realistisk när man har varit där en längre tid: man stöter ju på problem i livet överallt. Migranten börjar se de dåliga sidorna av det nya landet. Det är svårt att få utbildning och ett jobb. Det gamla landet börjar kännas bra på alla sätt, och det nya landet börjar kännas dåligt.

I det här skedet mår migranten ofta dåligt och lider av olika besvär och symtom. Känslor av ensamhet och besvikelse är vanliga: kanske var det inte värt att komma hit trots allt? Gjorde jag rätt val?

Starka reaktioner och känslor

Osäkerheten om framtiden och avsaknaden av rutiner i det nya livet är psykiskt belastande. I den nya livssituationen måste man sätta in sig i mycket nytt, vilket kräver styrka och energi. Detta är psykiskt påfrestande. Samtidigt måste man hitta nya människorelationer som ersättning för familj och vänner i det gamla landet. Lämpligt arbete kanske inte hittas omedelbart och det kan också finnas svårigheter med bostad, pengar och mat. Detta brukar väcka starka reaktioner och känslor, som till och med kan kännas skrämmande. Många migranter säger att de blivit helt överraskade av intensiteten i sina egna känslor. Men även starka känslor är en förståelig och normal del av anpassningsprocessen.

Vanliga känslor och reaktioner i detta skede är:

• trötthet, maktlöshet, frustration och förtvivlan
• irritation, bitterhet, ilska, förbittring och aggressivitet
• sömnlöshet och mardrömmar
• att glömma ord, namn, överenskomna möten och att ha koncentrationssvårigheter
• huvudvärk, magbesvär och andra fysiska symtom
• rädsla och misstänksamhet
• att inte orka göra någonting och inte bygga kontakt med det nya samhället
• överaktivitet i att handha sina ärenden

Det är ofta en lättnad att veta att negativa känslor är en del av den normala invandringsprocessen och att denna fas kommer att gå över. Ibland är människor rädda för att deras personlighet har förändrats permanent; att negativa reaktioner och känslor kommer att förbli en del av dem för alltid. Detta är inte fallet. Man kan gå vidare från detta skede genom att ta itu med sina tankar och känslor. Om man inte bearbetar sina tankar och känslor kan resultatet bli en djup livskris eller depression.

Mot psykisk jämvikt

Småningom börjar man se den positiva sidan av saker och ting i det nya landet och se mer positivt på framtiden. Tron på de egna möjligheterna att klara sig trots svårigheter börjar återvända. Man vågar investera i livet i det nya landet, både känslomässigt och konkret. Till exempel börjar människor bygga varaktiga vänskapsband eller planerar att skaffa ett eget hem.

Det kan gå långa tider innan man inte ens tänker på bytet av land. Det är därför en stor överraskning för många migranter när till exempel olika familje- eller andra händelser i deras hemland orsakar ett tillfälligt bakslag i migrationsprocessen. Hur stark reaktionen blir kan bero på avståndet till hemlandet och möjligheten att besöka det. För en flykting kan det vara omöjligt att besöka det gamla landet av säkerhetsskäl, och för den som migrerat frivilligt kan det vara ekonomiskt omöjligt. Det är viktigt att komma ihåg att steget bakåt i processen är tillfälligt och att resan framåt fortsätter.

Den centrala känslan i detta skede av processen är ofta sorg, som också kan kännas som hemlängtan. Att sörja är naturligt och till och med nödvändigt. Du måste släppa taget om det gamla för att kunna gå vidare till det nya. Först när du har sörjt det du har förlorat kan du blicka framåt och se de möjligheter som finns i det nya landet. Sorg är ett tecken på att du är redo att gå vidare. Den egna livshistorien blir till ens styrka och ens minnen blir ens rikedom.

I det här skedet av processen börjar människor se de positiva aspekterna av invandring. Hen behärskar två kulturer och vet hur man agerar i båda. Två kulturer berikar livet och ger nya möjligheter. Man har slutligen anpassat sig. Livet kännetecknas igen av vanliga glädjeämnena, bekymmer och lugn i sinnet.