Hur mår du, på riktigt?
MIELI och Sekasin-chatten mötte lågstadieelever på fredagen och ungdomar i högstadiet och gymnasiet på lördagen under Stafettkarnevalen. I vårt tält fanns frågor uppsatta som barnen och ungdomarna kunde svara på genom att skriva sina tankar på post-it-lappar. Sammanlagt samlade vi in drygt 400 svar. Svaren visar på hur barn och unga ser på behovet av närvaro, nyfikenhet och omtanke från vuxna i sin vardag.
Vad lågstadiebarnen berättade
När barn i klasserna 4-6 fick frågan om vem de pratar med om sitt mående, svarade de flesta mamma, tätt följt av båda föräldrarna eller hela familjen tillsammans med vänner och syskon. Många nämnde också kompisar som viktiga samtalspartners. En del lyfte fram lärare, kurator eller terapeut, och ett par nämnde sin hund, stallet eller handbollen. Två barn svarade att de inte har någon att prata med.
På frågan om vad de önskar att vuxna skulle fråga om, kom “Hur mår du?” klart i topp. Många ville att vuxna skulle göra något tillsammans med dem – spela, gå på bio eller bara vara. Andra önskade sig frågor om hur dagen varit, om de behöver hjälp, eller bara om de vill äta eller vila en stund. Några önskade också komplimanger, frågor om sina vänskapsrelationer, om husdjur och hur det är hemma.
Vad ungdomarna delade med sig av
På lördagen träffade vi främst elever i högstadiet och gymnasiet. Där var det vanligast att prata med föräldrarna, ibland särskilt mamma eller pappa, men också pojkvän, flickvän eller nära kompisar. Många nämnde familj och vänner tillsammans. Några få men viktiga svar nämnde en trygg vuxen som lärare, kurator eller psykolog. Några skrev att de inte pratar med någon alls, eller att de vänder sig till Gud, naturen eller sitt husdjur.
När det gäller vilka frågor de önskar från vuxna, toppade “Hur mår du, på riktigt?” listan. Många önskade också att vuxna ställde frågor som visar att de ser vad som händer i skolan, till exempel om någon blir mobbad. Andra tog upp frågor om mat, godis eller nya kläder – ofta med glimten i ögat. Det lilla extra handlade om att få bestämma själv, bli inbjuden till något kul eller bara få höra att man är fin som man är.
Vad kan vi ta med oss?
Barn och unga vill bli sedda – inte bara när något är fel, utan också i vardagens små stunder. En enkel fråga kan räcka långt. De söker inte alltid svar – men ofta en trygg person som vill lyssna.
Vill du skapa tryggare träningsmiljöer och samtal i vardagen? Börja med en fråga.
Nu rundar vi av kampanjen Bra som jag är, som under maj månad lyft ungas psykiska välmående inom idrotten. Tack till våra samarbetspartners Finlands svenska idrott, Psykosociala förbundet och Projekt Livslust!
Foto: André Bottenstock, Stafettkarnevalen 2025
Sidan har redigerats 5.6.2025
