Barns sorg

När ett barn förlorar en anhörig är det viktigt att hen får dela sin upplevelse med en vuxen. Ett barn behöver känna trygghet och närhet och behöver utrymme att hantera sin sorg med hjälp av konkreta metoder. Du kan till exempel måla och teckna, lyssna på musik eller titta på fotografier tillsammans med barnet. Var ärlig och öppen, och ta hänsyn till barnets utvecklingsfas, när ni pratar om krisen tillsammans.

Om barnet är osäkert på vad som hänt kan hen använda sin fantasi för att fylla ut luckorna. Ifall barnet vill följa med och besöka den döda anhöriga skall hen få göra det. Ett besök hos den döda underlättar för barnet att förstå att den anhöriga faktiskt är borta för alltid. Det är också betydelsefullt för barnet att få vara med om begravningen.  

Beakta barnets ålder när du talar om sorgen

Det kan vara svårt för barn att hitta ord för sorgen. Det är trots det viktigt för barnet att få tala med en vuxen om den döda och de känslor dödsfallet väckt. När barnet får veta precis vad som har hänt, är risken mindre att barnet missförstår det skedda. Barn i lekåldern har till exempel lätt för att fantisera och tänka magiskt: de kan få för sig att de med sin fantasi kan påverka världen. Det här kan leda till att barnet tror att hen bär skulden för någons död.

Barn bearbetar sorgen konkret

Vid sidan av språket kan barn behöva konkreta metoder att bearbeta sorgen, som att måla, lyssna på musik eller titta på fotografier av den döda. Barn brukar också ofta behandla döden i sina lekar. Ur ett vuxet perspektiv är det väldigt viktigt att ge mer tid än vanligt åt barnet och att finnas till hands när barnet behöver det. De flesta barn blir lugna av fysisk närhet så ge dig tid att krama och pyssla om barnet oftare än vanligt.

Barn ställer ofta många frågor kring sorg och död. Om barnet med sina frågor får den vuxna att brista i gråt är det viktigt att den vuxna talar om varför hen gråter. Barnet kanske oroar sig för att det har sårat den vuxna och vågar därför inte ställa fler frågor och hindras därigenom att komma vidare i sin egen sorg. Du behöver inte vara rädd för att gråta inför barnet, tvärtom hjälper du då barnet att våga sörja själv.

Alla, både barn och vuxna, har förmågan att ta sig igenom extremt svåra livssituationer. Stöd från nära vänner, släktingar och föräldrar, underlättar återhämtningen efter en kris. Vi behöver alla få möjligheter att uttrycka vår sorg och det kan man också göra i till exempel sorgegrupper eller tillsammans med en professionell terapeut. Glöm inte att det är fullt normalt att sörja. Barn har ofta samma slags strategier som vuxna att sörja och ta sig igenom en svår upplevelse. De vill prata om den, de vill ge fysiskt utlopp för den, de reflekterar kring den osv.

Sorgens dimensioner hos barn

När familjen förändrats för gott

Barnet påverkas olika beroende på om den döda familjemedlemmen är en förälder eller ett syskon. En död familjemedlem innebär ändå alltid att familjen aldrig mer är densamma.

Att förlora ett syskon

I dagens värld är familjerna ofta små och ett barn som förlorat ett syskon kan plötsligt vara familjens enda barn. Barn som förlorat ett syskon fortsätter ofta ändå att upprätthålla någon slags känslomässiga band till den döda. De kan till exempel prata med den döda i fantasin och berättar samtidigt för sig själva vad de upplevt, precis som de kunde ha gjort om syskonet ännu varit vid liv. Det är viktigt att barnet får minnas sitt syskon tillsammans med föräldrarna. Det kan man göra till exempel genom att tillsammans titta på fotografier av den döda.

Ett syskons dödsfall inverkar på barnets eller barnens relation till föräldrarna. Den tunga livssituationen och sorgen påverkar naturligtvis föräldrarnas förmåga att orka i vardagen. Barn har lättare för att växla mellan glädje och sorg och för barnet vore det fint om föräldrarna orkade dela också glädjestunderna med barnet. Det är lättare för alla inblandade att ta sig igenom sorgen om föräldrarna förmår stöda både varandra och barnet eller barnen genom krisen.

En förälders död

En förälders död har en stor inverkan på hela familjen. Det kan dröja länge innan familjens rutiner åter är i balans och familjemedlemmarna hittat sin plats i familjen igen. När den ena föräldern har dött är barnet ofta rädd för att förlora också den andra föräldern. Rädslan kan ta sig uttryck i att barnet vaktar på föräldern eller andra anhöriga eller att barnet inte vågar vara ensamt. Förutom att barnet uttrycker sin ångest genom att gråta, kan hen också bete sig aggressivt och vara okoncentrerad i skolan och tillfälligt få sämre betyg.

De anhöriga kan hjälpa barnet genom att tala om det som hänt och tillsammans minnas den döda föräldern och också göra konkreta saker som till exempel måla och leka tillsammans med barnet. Det ordnas familjekurser för familjer där den ena föräldern dött (skilda kurser för dem vars förälder dött genom självmord). På de här kurserna ordnas egna grupper för barnen där de får möta jämnåriga i samma situation. Det har visat sig att det här kurserna ofta är till hjälp för hela familjen. Om dödsfallet varit speciellt traumatiskt, om barnet till exempel bevittnat dödsfallet eller hittat sin förälder död eller om sorgen av någon orsak bara tycks fortsätta och fortsätta, kan det vara extra betydelsefullt att söka sig till en sorgegrupp. Dylika kurser ordnas bl.a av MIELI rf samt i många församlingar, av olika sorgeföreningar och Nuoret lesket rf (också på svenska).

Också när det gäller barnets väg från sorg till att komma i balans igen innebär det att anpassa sig till en förändring. Med stöd av anhöriga eller andra vuxna lär sig barnet småningom att begripa det som hänt och att händelsen också har en personlig innebörd för barnet. Dödsfallet blir en del av barnets levnads historia. Att aktivt minnas den döda är för de flesta en viktig fas i processen. Genom att minnas sin döda mor eller far skapar barnet en strukturerad bild av hurdan föräldern var medan hen levde. Med tiden förmår barnet med hjälp av sin fantasi minnas sin relation till den döda föräldern.  

När ett barn möter det sårbara livet

Barn ända fram till förpuberteten upplever ofta att de är osårbara. När ett barn förlorar en nära anhörig möter hen döden alldeles för tidigt i livet. Det kan medföra att barnet inser att också hen är dödlig. Ett dödsfall i familjen kan leda till att de övriga familjemedlemmarna blir onödigt överbeskyddande gentemot barnet.

En nära anhörigs död kan även få fysiska följder för barnet. Barnet kan känna sig sjukt och upplever att det inte mår lika bra som tidigare. Barn och unga som förlorat en nära anhörig mognar ofta tidigt för sin ålder. De kan också uppleva att de på grund av sin sorg är starkare och har utvecklat en förmåga att uppskatta sina anhöriga i högre grad än sina jämnåriga kamrater.

Skuldkänslor

Ibland lider barn som förlorat en nära anhörig av samma slags irrelevanta skuldkänslor som vuxna efter en upprörande förlust. Ett barn kan få för sig att det inte längre har rätt att vara en lycklig eller glad person. Den vuxnas uppgift är att bekräfta barnet när det visar sin glädje och att skratta och leka tillsammans och tala om för barnet att alla människor har rätt att också känna glädje oberoende av vad för hemska saker hen varit med om.

Små barn kan inbilla sig att man kan tänka en annan människa in i döden: ”min lillasyster är dum och jag önskar att hon inte skulle finnas…” Det är av största vikt att tala om för barnet varför och hur den anhöriga dog och att ingen människa kunde göra någonting åt saken.

Intellektuell belastning

Även mycket små barn kan ha svårt att göra helt vardagliga saker på grund av ångestfulla tankar som tränger sig på. Ett barn kan gå och bära på känslor av skuld, sorg och längtan. För ett litet barn kan det också vara svårt att sätta ord på vad det känner eftersom det kanske känner så för första gången i sitt liv och därför är det svårt att bearbeta känslorna. Den vuxna kan alltså med fördel prata med barnet om sina egna känslor och därigenom underlätta för barnet att förstå vad det är med om.

Det kan vara svårt att fokusera på skolarbetet efter en anhörigs död. Det är ofta svårt också för vuxna att återvända till arbetet efter en kär människas frånfälle. Om det är alldeles uppenbart att barnet har det särskilt svårt under en lång tid eller om barnet uppträder aggressivt eller på något annat sätt bär sig avvikande åt, kan det vara skäl att vända sig till familjerådgivningen eller att ta kontakt med andra instanser för att barnet ska få den hjälp det har rätt till.