Depression

Ordet depression betecknar både en sinnesstämning och en psykisk sjukdom. Depression som psykisk sjukdom innebär att personen drabbas av långvarig (minst två veckor) nedstämdhet, förlust av välbehagskänsla, orkeslöshet och andra symtom som berör tankarna, känslorna, beteendet och hela kroppen. Tillfällig ledsenhet och sänkt grundstämning är inga psykiska sjukdomar. De är normala upplevelser och behandlas inte som sjukdomar.

Olika människor kan uppvisa mycket olika symtom på depression. Ibland kan de mest framträdande symtomen vara olika slags diffusa fysiska smärtor och illamående, och då kan det ta tid att ställa diagnosen. En deprimerad person orkar ofta inte upprätthålla sociala kontakter och kan isolera sig från andra.

Utifrån symtomen klassificerar läkaren depressionen som mild, måttlig eller svår. Det finns ofta ett samband mellan hur svår depressionen är och hur mycket funktionsförmågan påverkas. En person med lindrig depression kan i regel studera eller jobba, trots att funktionsförmågan är nedsatt.

Av dem som drabbas av depression är över 10 procent män och över 20 procent kvinnor. Ur folkhälsoperspektiv är depression ett stort problem. Vid sidan av sjukdomar i stöd- och rörelseorganen är depression den vanligaste bakomliggande orsaken till invalidpension i Finland. Statistiskt sett har antalet personer med depression ökat, och man har blivit bättre på att diagnostisera depressioner som symptom på psykisk sjukdom.

Symtom

Depression yppar sig på olika sätt beroende på individen. Typiska symtom på depression är följande:

Sänkt grundstämning

Sänkt grundstämning innebär att personen är nedstämd, ledsen, avtrubbad och irriterad. Framtiden ter sig dyster eller meningslös. Det är vanligt att personen gråter mycket mer än vanligt.

Förlust av välbehagskänsla

Personen förlorar intresset för eller känner ingen glädje i saker som tidigare gett välbehag. Livsglädjen är borta.

Utmattning

Den deprimerade känner sig oföretagsam, viljelös och trött. Även små saker känns övermäktiga.

Förlust av självkänsla eller självuppskattning

Personen tycker ofta illa om sig själv, känner sig värdelös och har liten tilltro till sin egen förmåga.

Överdriven självkritik eller obefogade skuldkänslor

Personen känner sig skyldig och känner sig vara förtjänt av straff. Skuldkänslorna anknyter mycket ofta även till saker som personen själv inte har kunnat påverka och där personen inte har handlat fel.

Återkommande tankar om döden, självmordstankar eller självmordsbenägenhet

Deprimerade personer kan bära på tankar om döden, tänka på sin egen död och ha självmordstankar.

Känsla av obeslutsamhet eller koncentrationssvårigheter

Personen kan inte koncentrera sig eller ta itu ens med saker som tidigare har känts enkla.

Psykomotorisk hämning eller agitation

Personens funktioner kan bli långsammare eller överaktiva på ett ångestfullt sätt.

Sömnstörningar

Sömnstörningar kan ta sig uttryck i svårigheter att somna in, sömnavbrott, vakenhet på efternatten och överdrivet sömnbehov.

Aptit- och viktförändringar

Personen kan förlora aptiten och gå ner i vikt, men å andra sidan kan även aptiten och vikten öka.

Orsaker

Det kan finnas många olika orsaker bakom en depression som kräver behandling. Ofta är depression en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Man hittar sällan en tydlig bakomliggande orsak. Medfödda anlag, tidiga uppväxtförhållanden och livsomständigheter inverkar på hur känsliga människor är för depression.

Sannolikheten för depression ökar om personen till exempel har haft en svår barndom och blivit utsatt för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld eller har blivit övergiven. Svåra, sorgliga eller tunga livsomständigheter kan leda till uppkomst av depression.

Ibland kan den bakomliggande orsaken vara en fysisk faktor, som minnesstörningar, nedsatt sköldkörtelfunktion eller Parkinsons sjukdom. Biverkningar av läkemedel, droger och alkoholintag kan orsaka depression hos en del individer. Depression kan också ha hormonbetingade orsaker eller bero på bristen av ljus under den mörka årstiden.

Idag identifieras depression bättre än tidigare som en psykisk sjukdom, vilket är orsaken att antalet personer som lider av depression har ökat i statistiken. Det finns ändå inga entydiga bevis på att depression har blivit vanligare.

Behandling

Metoderna för att diagnostisera och behandla depression har blivit bättre de senaste årtiondena. I dag förhåller man sig till depression och depressionsdiagnoser på samma sätt som till andra sjukdomar. Den drabbade ska söka och få vård i tid. Det underlättar återhämtningen och förhindrar att depressionen förvärras.

På samma sätt som det vanligen finns mer än en enda bakomliggande orsak till depression, finns det också många olika behandlingsformer. Den allmänt rekommenderade behandlingen är kombination av läkemedel och psykoterapi. Depression kan också behandlas med samtalsterapi som främst ges av sjukskötare specialiserade på psykiatri vid hälsocentralerna. I extremt svåra fall kan det behövas sjukhusvård. Svår och psykotisk depression kan även behandlas med ECT, eller elektrokonvulsiv behandling.

Läkemedel

Det finns många olika slags antidepressiva läkemedel. De används för att påverka de fysiologiska orsakerna till depression, det vill säga förändringarna i hjärnan. Ju svårare depressionen är desto större betydelse har läkemedlen. Effekten av antidepressiva läkemedel inträder inte genast utan den ökar så småningom under loppet av 2–8 veckor. Oftast är sömnlösheten det första symptomet som lindras, medan nedstämdheten avtar långsammare.

Även när symtomen har försvunnit bör man fortsätta att ta medicinen enligt läkarens ordination från fyra månader till ett år. Att avbryta behandlingen alltför tidigt ökar risken för att depressionen återkommer. I vissa fall behöver läkemedelsbehandlingen fortsätta som så kallad underhållsbehandling ännu länge efter den sista depressionsepisoden.

Psykoterapi

Psykoterapi har visat sig vara en effektiv behandlingsform vid lindrig och medelsvår depression. Den rätta terapiformen väljs från fall till fall. Målet för psykoterapin är att patienten ska återhämta sig och återfå sin funktionsförmåga.

Psykoterapi underlättar återhämtningen från depression bland annat på följande grunder:

  • Genom psykoterapi kan patienten lära sig att identifiera sitt tänkesätt och sedan påverka det. Patienten kan förstå orsakerna till vissa sätt att tänka och ta till sig metoder för att blockera skadliga tankar.
  • Insikten om orsakerna till depression ökar. Samtidigt ges möjlighet att bearbeta sorg och andra svåra frågor.
  • Förmågan att uppleva och tolka känslor kan förändras. Förmågan att bli medveten om och förstå sina egna känslor kan utvecklas och patienten lär sig att tolka sig själv på ett nytt sätt.
  • Förmågan att ompröva de egna problemen kan bli bättre.
  • Förmågan att se på sin egen livssituation ur nya perspektiv blir också bättre.
  • Förändringarna i tänkesätten kan avspeglas på relationerna till de närstående, i arbetet och i studierna.
  • Psykoterapi kan stärka känslan av aktivt deltagande, med andra ord att patienten själv kan påverka sitt liv och de sammanhang där han/hon verkar.

Kamratstöd

Med kamratstöd avses verksamhet där personer som varit med om i stort sett samma saker eller befinner sig i samma livssituation delar med sig av sina erfarenheter. Kamratstöd bygger på inbördes jämställdhet i en grupp där individerna blir bemötta på ett lyhört sätt och får kontakter och stöd.

Det främsta målet i kamratgrupperna är att hjälpa deltagarna att orka och återhämta sig. Kamratgruppen har vanligen en ledare som hjälper gruppen att fokusera på framtiden.

Depression hos unga

I ungdomen utvecklas människan snabbt både fysiskt, psykiskt och socialt. Ungdomen är också en viktig period med tanke på den psykiska hälsan. Redan som barn kan det förekomma depressionsliknande tillstånd som yttrar sig som rastlöshet, tillbakadragenhet och uppförandestörningar. Sannolikheten för depressionsskov ökar emellertid betydligt under puberteten och åren därefter. Under puberteten är det vanligt med starka känslor samt perioder med nedstämdhet och missmod.

Depression skiljer sig från de humörsvängningar som hör till puberteten.

I motsats till vuxna är de mest påtagliga symtomen på depression hos en ung person ofta irritation eller ilska, som kan vara den dominerande känslan istället för nedstämdhet. Depressioner hos unga ger liksom hos vuxna känslan av att intresset för företeelser som tidigare gav välbehag inte längre känns meningsfulla. Depressioner hos unga ger anledning till oro om deras beteende förändras markant jämfört med tidigare.

Depressioner är vanligare hos flickor än hos pojkar, eller åtminstone diagnostiseras flickor oftare med depression. När en ung person drabbas av depression är det sociala stödet mycket viktigt. Goda relationer till vänner och föräldrarna underlättar återhämtningen.