Skolbarns emotionella färdigheter

Känslor är ständigt närvarande i skolvardagen. En miljö som tillåter och bejakar känslor är viktig för välbefinnandet, och dessutom bidrar känslor till inlärning.

Övning i emotionella färdigheter börjar redan från första skoldagen. Skolans vardag är fylld av känslor: glädje, förtjusning, entusiasm, irritation, frustration, osäkerhet, rädsla och många andra. Alla känslor är tillåtna, men de ger inte rätt till störande beteende.

Att öva på emotionella färdigheter ingår i grundskolans läroplan. Arbetet börjar ofta med att lära sig identifiera, sätta ord på och uttrycka sina egna känslor. När dessa färdigheter utvecklas, går man vidare till att känna igen andras känslor, visa empati, lyssna på kroppens och sinnets signaler och hantera utmanande känslor.

Läraren fungerar som en emotionell förebild och spegel för sina elever. Eleverna iakttar hur skolans vuxna uttrycker, formulerar och hanterar känslor. Känslor tenderar att smitta av sig, vilket gör det viktigt för lärarna att vara medvetna om den emotionella atmosfär de skapar. Sprider läraren huvudsakligen oro, besvikelse eller sarkasm? Eller förmedlar de omsorg, glädje och uppmuntran? Grunden för emotionell utbildning ligger i lärarens egna emotionella färdigheter, såsom förmågan att acceptera sina känslor och att reglera och uttrycka dem på ett konstruktivt sätt.

Skolans vuxna har också en unik möjlighet att stärka elevernas emotionella färdigheter i olika vardagssituationer. Skolan är en utmärkt plats att öva empati och att dela glädje med andra! Samtidigt erbjuder den möjligheter att öva på att hantera negativa känslor. Dåliga känslor, som irritation, besvikelse eller sorg, bör inte förminskas eller förnekas. Istället behöver barnet eller den unga personen tröst, någon som delar sorgen och visar medkänsla. Det är viktigt att förmedla att även negativa känslor går över, och att deras upplevelse av dessa känslor inte förändrar deras värde i andras ögon.

Utmanande känslor i skolan

Ilska är en särskilt utmanande känsla eftersom den ofta är starkt fysisk till sin natur. Musklerna spänns, adrenalin flödar, och både blodtryck och puls stiger. Precis som alla andra känslor är ilska tillåten och har sina orsaker, men den får inte leda till aggressivt beteende. Skolans vuxna har som uppgift att ta emot känslan utan att själva dras med i den och att sätta gränser för beteendet. Bara den som själv är lugn kan lugna andra.

Ingen är någonsin fullärd när det gäller emotionella färdigheter. Kravnivån måste anpassas till barnets utvecklingsnivå, och individuellt temperament påverkar hur lätt känslor uppstår, hur länge de varar och hur intensiva de upplevs. För vissa är det svårare att hantera känslor än för andra.

Alla kan dock utveckla sin förmåga att lugna sig själva. Vuxna kan vara förebilder genom att medvetet stanna upp, andas djupt och sätta ord på sina känslor. De kan också lära ut tekniker som hjälper kroppen och sinnet att komma till ro. Exempel på sådana tekniker är olika andnings- och visualiseringsövningar, lugnande tankar (så kallad inre dialog), positiva minnen, att lämna platsen eller att helt enkelt räkna till tio.

Vilken modell för att uttrycka och bearbeta känslor ger du eleverna genom ditt eget agerande?

Hur agerar du när du upptäcker att den ungas emotionella tillstånd har smittat av sig på dig?

Vilka metoder har du för att hantera starka känslor under arbetsdagen?