Självdestruktiva tankar är inte ovanliga

Var sjätte människa har någon gång tänkt på att begå självmord. Det är alltså ganska vanligt att en person eller personens närstående någon gång haft självdestruktiva tankar. Även om självdestruktiva tankar inte är ovanliga, ska man ta dem på allvar. Självskadebeteende är ett tecken på att det är viktigt att personen stannar upp och funderar över vilka saker som orsakar illamående i det egna livet och vem man kan berätta för om självskadebeteendet. Man behöver inte ensam fundera över självskadebeteendet, eftersom det finns hjälp att få. 

Vad innebär självskadebeteende? 

Självskadebeteende innebär vanligtvis tankar eller beteende som strävar efter att skada sig själv på något sätt. Självskadebeteende kan betyda olika saker för olika personer, och därför uttrycker sig självskadebeteendet på ett individuellt sätt. 

Hos vissa kan självskadebeteendet uttrycka sig som upprepade tankar, självmordsplaner, dödsönskan eller sporadiska flyktiga tankar. Hos andra kan självskadebeteendet framgå genom tal om självmord, impulsivt beteende, att skada sig själv (såsom att skära sig), självmordsförsök eller självmord. 

Självdestruktiva tankar kan vara mycket varierande, och de innebär inte automatiskt att personen tänker begå självmord. Att skära sig eller skada sig själv på annat vis betyder inte heller automatiskt att personen vill dö. Det är också möjligt att tankarna strider mot varandra, så att personen samtidigt önskar leva och dö. Styrkan och varaktigheten hos självdestruktiva tankar kan variera under olika dagar, veckor eller till och med år. 

Man behöver inte ensam fundera över självskadebeteendet, eftersom det finns hjälp att få. 

Vad beror självskadebeteende på? 

Självskadebeteende beror på samverkan mellan flera olika faktorer i personens liv. Därför är det ganska vanligt att person själv inte till fullo vet varför hen är självdestruktiv. Forskning har visat att självskadebeteende är kopplat till flera olika riskfaktorer. 

Man vet att självskadebeteende ofta är kopplat till psykisk ohälsa av något slag, även om självskadebeteendet i sig inte är en sjukdom. Alla människor som lever med självskadebeteende har emellertid inte konstaterats lida av psykisk ohälsa. Självskadebeteende kan även vara kopplat till en fysisk sjukdom, kris eller svår livssituation, såsom skilsmässa, en närståendes död eller mobbning. Traumatiska upplevelser och illabehandling är också riskfaktorer för självskadebeteende och självmord, likaså alkohol och andra rusmedel. 

Självdestruktiva personer känner ofta hopplöshet, värdelöshet eller att deras liv har hamnat i en återvändsgränd utan någon utväg. Dessa outhärdliga känslotillstånd är verkliga, även om det i verkligheten finns alternativ för att lösa situationen. 

Personer som tidigare försökt begå självmord har den största risken för att begå självmord. Självmord är i sig inte en sjukdom, utan något som begås i en kris. Trots att mycket forskningsdata har samlats om självskadebeteende och självmord, känner man inte till orsakerna till varför en person begår självmord. Det viktigaste är att förstå att självskadebeteende eller självmord inte beror på en enskild orsak utan på samverkan mellan olika faktorer. Därför är ingen skyldig till en annan persons självskadebeteende eller självmord. 

Har du självdestruktiva tankar? 

Om du har självdestruktiva tankar, kom ihåg att du kan få hjälp. Även om du inte känner att det är möjligt, så kan din situation förändras. Det första steget för att underlätta känslan av självdestruktivitet är att berätta om situationen för någon.  

Du kan börja med MIELI rf:s Kristelefon 09 2525 0112 om du inte vet vilken närstående eller yrkesperson du kan berätta för om ditt mående.  

I en nödsituation ska du omedelbart kontakta sjukhusjouren eller nödnumret 112.